Den första logen på finsk mark, S:t Augustin, bildades i Stockholm 1756. Två år senare 1758 flyttades logen till Åbo som var den ledande finska staden vid den här tiden. 1762 flyttade logen vidare till Helsingfors, troligen eftersom en stor del av medlemmarna var officerare på Sveaborg.
Frimureriet frodades fram till 1809 när Sverige förlorade finska kriget och Storfurstendömet Finland bildades. De flesta bröder flyttade till Sverige och 1813 lade man ner verksamheten, så logerna var redan stängda när Tsaren förbjöd frimureriet 1822. Mellan 1758 och 1813 hade 460 män i Finland blivit frimurare.
Därpå följde en 100-årig törnrosasömn för frimureriet i vårt östra grannland. Det fanns såklart finländare som blev frimurare utomlands under denna mörka tid, både i Sverige och USA och ett par finska sjökaptener fick sina grader i England.
1908 började en rörelse för att återinföra frimureriet i Finland. Ett antal frimurarbröder samlades vid frimurarens Fredrik Granatenhjelms grav för att lägga ner blommor. 1913 bildades Granatenhjelmska för att verka för frimureriets återinförande i Finland. Tanken var att be Svenska frimurarorden om hjälp, men det fanns en motvilja mot det från svensk sida.
1917 efter Finland blev självständigt ökade hoppet om att återinföra frimureriet. Finska bröder som blivit frimurare i Sverige ansökte 1918 om att få öppna en brödraförening, men fick avslag på begäran. Parallellt med arbetet från frimurare som fått sina grader i Sverige pågick också ett arbete från frimurare som fått sina grader från USA. Dessa amerika-finländare som flyttat tillbaka från USA till Finland hade lång erfarenhet från loger i USA och vill nu hjälpa till att återinföra frimureriet på finsk mark. De sökte samarbete med Stiftelsen Granantenhjelm som avvisade samarbete ”hövligt men bestämt.” Även ett erbjudande om samarbete 1920 till Stora Landslogen i Sverige avböjdes.
En finsk affärsman, Viljanen, tog ett eget initiativ och uppvaktade först Stora Landslogen i Sverige, men fick inget gensvar där varpå han gick vidare till Norge och slutligen till Danmark där han fick positivt gensvar från den danska stora landslogen. Men vi det laget hade Viljanen fått kontakt med de amerika-finska bröderna som redan kommit så långt i sina planer att Viljanen drog tillbaka sin förfrågan till Stora Landslogen i Danmark.
De finsk-amerikanska bröderna bad Storlogen i New York om hjälp och 1922 tog den amerikanske stormästaren Arthur S Thompkins båten över till Finland för att inviga logen Soumi nr 1 den 22 augusti. Samma dag recipierades 27 bröder, blanda andra den redan då världsberömde musikern Jean Sibelius. Följande år, 1923, grundades två loger, en i Tammerfors och en i Åbo, men även logen S:t Augustin i det svenska systemet, som slumrat i över hundra år återuppväcktes.
När det fanns tre loger uppfylldes det formella kravet för att grunda en storloge, så Arthur Thompinks tog ångbåten över Atlanten ännu en gång 1924 för att inviga Storlogen för Fria och Antagna Murare i Finland den 9 september.
Hur kom det sig då att SFMO var så avogt inställda till frimureri i Finland inledningsvis? Det finns en anekdot om att stormästaren Gustav V inte ansågs sig kunna leda en frimurarorganisation vars ritualspråk han inte behärskade. Och det kanske ligger något i det, för än i dag finns inte den svenska ritualen översatt till finska, Stora Capitlet i Finland arbetar uteslutande på svenska. Men förmodligen ligger det mer realpolitik bakom. Finland 1917-18 var ett oskrivet kort, man visste väldigt lite om vart den nya självständiga republiken var på väg. Och Gustav V var visserligen stormästare, men främst var han statsöverhuvud och konflikten om Åland hade kylt ner relationerna mellan Sverige och Finland rejält.
1927 erkände United Grand Lodge of England den finska storlogen, men det skulle dröja ända till efter andra världskriget 1950 tills Finland och Sverige erkände varandra. Men efter det har relationerna varit mycket hjärtliga och nära och bröderna besöker varandra ofta och det är inte helt ovanlig med dubbelmedlemskap.
Storlogen i Finland var redan från början tvåspråkig. Ritualen man fick från New York översattes redan från början både till finska och svenska.
Däremot har antalet helt svenskspråkiga loger under Storlogen i Finland minskat med åren. I dag finns det, förutom de tre logerna i Sverige, två helt svenskspråkiga blå loger. Det är Patria St Henrik nr 5 i Helsingfors, som är Telges nr 169 moderloge, och en loge i Hangö. Vidare finns det en loge, Brahea I Jakobstad, som är tvåspråkig där ämbetsmännen sålunda använder sitt eget modersmål. En officiant kan alltså ställa frågor på finska och få svar från en annan på svenska. Gradarbetet I logen sker efter kandidatens modersmål. Till det kommer en loge som arbetar på engelska och en loge som arbetar på tyska.
Läs mer: Svensk sammanfattning av Reijo Ahtokaris avhandling:
Hemligheterna och ederna: Frimurarna i det finska samhället och i offentligheten 1756–1996